Om att vara ensamstående mamma.

Allan "Jag vet, vi köper guldfiskar!"
Jag "Ja!"

10 veckor senare;
Här sitter jag. Ensam med allt ansvar som följer med två guldfiskar.
Inte en skymt av Allan här inte. Det minsta han kunde göra är att betala underhållsstöd.
Vildsint får ofta ryck och simmar i säkert 5 knop runt runt i skålen. Detta kan vara ett uttryck för stark saknad av en fadersgestalt.
Har iallafall gjort rent hos de små liven idag. La in lite vit sand för att de skulle få lite christmas-feeling.
Under tiden jag gör rent får de bo i en liten glasskål... har tänkt tanken att ha dom i mixern men vågar inte.

 


Users manual för guldfiskar;
→Gör rent miiinst en gång i veckan annars luktar det kärnkraftverk och ruttet kött.
→Bunkra upp med massa mat, Vildsint och Tomhänt äter som två 160 kilos damer... och gör nr.2 därefter.
→Kräver att man pratar med dem dagligen (detta brukar jag lösa genom att sätta på valfri cd-skiva på repeat och gå därifrån)
Ps. De gillar Volbeat.

Edward; since du rymt fältet (msn) lägger jag in lägenhetsbilderna här.

   

Till er alla; Tro inte att jag tänt värmeljus för att jag är tragisk och ensam. Det är kallt här. Kapisch?

Övrigt: Idag har jag städat och pluggat. För att klara detta håller jag en inre dialog som går ungefär såhär.

"Om du pluggar två timmar till så får du rita lite sen"
"Näääe, kom igen, en timma säger vi?"
"Okej men då får du verkligen lära dig något".
"Jaja."

Och efter en kvart satt jag här med mina promarkers.



Det var allt.
Peace.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0